WienklassicismenWienklassicismen är en epok som ungefär varade mellan 1770 och 1820 och sägs vara just 1700-talets typiska musik. Musiken kan beskrivas som motsatsen till Romantiken.

Staden Wien i Österrike blev nästan som musikens huvudstad då den upptäcktes där. Denna epoks stora kännetecken var dels att de strävade mycket efter det mer rena,klara och enkla för att de var ganska trött på de tunga melodier som Barocken var inne på innan, då blev det nästan barnvisor som de höll på med istället. Man började även att använda två känslor i samma samma stycke som också kallades i en symfoni för huvudtema. Repetition började också användas, att melodierna upprepade flera gånger i samma sorts stycke. Det gjorde att musiken blev förutsägbar. I Mozarts omtalade Eine Kleine hör man många av deras små kännetecken som symfoni, det med flera känslor i samma stycke m.m.

Det som skiljer Klassicismen mot Barocken är mycket att Barockens stycken var i stort sett djupa, tunga, och fanns mycket stämning och dynamik. Ett stycke kunde också bara uttryckas med en känsla. Medan stycken i Klassicismen kunde ändras mycket i tonerna, ett stycke kan t.ex gå snabbt från glatt och hoppfullt till sorgset.

Man kunde då också uttrycka sig med två känslor. Barockens melodier kunde även ofta vara ganska långa mot Klassicismens som minskade dom i längden. Det som skiljer Wienklassicismen mot Romantiken är att Romantiken hade lite friare form och design, det handlade inte lika mycket om att följa en speciell lista utan gå mer på det fria och göra så det blev personligt att ge utrymme till lite mer stora och musikaliska känslouttryck. Under romantiken blev melodierna mer rörliga och lyriska. Än Klassicismens melodier som gjordes stegvis ton efter ton. Romantiken hade även större orkestrar och mer instrument då det hade uppkommit fler. De mest populära formerna inom Wienklassicismen är olika sorter av symfoni som då består av fyra satser. De första satsen är t.

ex snabb och kraftfull medan den andra är långsam och ofta byter känsla. Orkestrarna växte mycket och en Cembalon ersattes ganska snabbt med pianot. Klassicismen förknippas allra mest med olika sorter av stråkinstrument, mycket fioler och cellos m.m. Några kompositörer som blev kända var Haydn som blev en av de främsta företrädarna av just klassicismen. Sedan Beethoven som var en stor tysk tonsättare och pianist.

Även då Wolfgang Amadeus Mozart som var född 27 januari år 1756 som var en väldigt mäktig tonsättare, pianist och violinist. Han tillverkade över 600 verk och som småningom blev en av de allra kändaste och omtalade kompositörerna. Han dog år 1791 i Wien tidigt i 35-års ålder av sjukdom. Mozart blev ju då musikhistoriens mest omtalade namn och förmodligen står han för fler stora och kända melodier än någon annan kompositör.

Han föddes 24 år innan Haydn som var hans lärare, och 14 år innan Beethoven. Mozart har gjort många stora kompositioner som Eine kleine Nachtmusik, Trollflöjten, Don Juan och Figaros bröllop. En av de musikstycken som är mest omtalade är ju hans Eine Kleine.

I det är det två violiner en viola, cello och en kontrabas i G-dur. Verket gjordes av Mozart år 1787 och har besvarats i fyra olika delar, fast Mozart angav dock själv i sin förteckning att det var fem delar. I Eine kleine användes det mycket av symfoni i huvudtema och repetition. Känslorna gick från glatt till sorgset.Källorna jag har använt är:WikipediaMusikhistoria.seMusikrumrickard.blogspot.seGavle.se/musikhistoria